För någon vecka sedan var vi på Sweden Bike Expo i Kista, ”Nordens största cykelmässa”. Som de pendlingscyklister vi båda är hoppade vi över de säkert sjuttio procent av mässan som består av träning och tävling och försökte fokusera på just pendling. Det var inte jättemycket, men det fanns.
Stockholms kommun var till exempel där och visade vilka cykelbanor och fält som ska prioriteras för snöröjning i vinter:
Utanför mässan hade de också ställt upp sopsaltaren för den som ville kolla:
Men annars var det lite snålt med just ”vanlig cyklist”-innehåll. Vilket är lite märkligt eftersom cykling som transportmedel ökat explosionsartat de senaste åren. Vi är övertygade om att det finns underlag för en mässa som vänder sig mot pendlingscyklister. Vi är intresserade av snygga cykelkläder av andra material än lycra, funktionella regnkläder, korgar och väskor, pendlingcyklar, riktigt fina ”vanliga” cyklar, lampor för innerstadsbruk, varför inte finare reflexer. En del av det fanns på mässan, men utspritt bland träningskläder, kolfibergafflar och powerbars.
Jag tror att det kan kännas för en pendlingscyklist att komma till cykelmässan som att komma som vanlig hemmafixare till ett byggvaruhus för proffs. Man riskerar att känna sig lite dum för att man inte vet vad ”kadens” är. Med lite målgruppstänk är jag övertygad om att cykelmässan kan locka den stora pendlingspubliken, till exempel genom att försöka samla ihop montrarna till ett ”bruksområde” och ett ”tävlings/träningsområde”.
Elcyklar, elcyklar, elcyklar
Ska man säga en sak om årets mässa, ur ett icke-träningsperspektiv, så är det att elcykeln har fått sitt stora genomslag. Varenda märke hade en elcykel, Cannondale, Crescent, Merida, alla hade de minst en. De var kanske inte världens roligaste elcyklar, det kändes lite som om man pliktskyldigt hängt på en elmotor på en befintlig cykelmodell, men det bör vara ett tecken på att elcykling ökar.
Vi såg två elcykelmärken med elcyklar byggda för att vara just elcyklar, först A2B’s cykel som såg som tagen ur en sci-fi film:
Direkt ur Starship Troopers
Trots en väldigt pretentiös tagline, ”We don’t build our bikes. We sculpt them”, och rätt tråkig färgsättning så är det ändå kul med dedikerade elcyklar. Vi testkörde såklart och den var en rejäl skillnad mot vanliga elassisterade cyklar. För det första hade den kraftsensor, vilket innebär att motorn aldrig ger mer kraft än vad som behövs. Vanliga elcyklar känner inte av hur mycket kraft cyklisten ger, utan slår bara på automatiskt efter ett par tramp. Kraftsensorn gör färden mycket mjukare och det känns mer som att cykla ”på riktigt”. A2B hade dessutom fixat något jag hade synpunkter på när vi testade elcyklar 2012 - de hade byggt en riktig handkontroll för eldriften:
På hela taget kändes den välbyggd och cykelupplevelsen liknade vanlig cykling – med skillnaden att det plötsligt kändes mycket lättare. Den stora nackdelen med A2B är priset, de drar iväg uppåt 30,000 enligt uppgift.
Den andra ”riktiga” elcykeln var Easymotions ”Neo”. Samma sak där, en cykel byggd som elcykel från början, med batteriet integrerat i ramen och med kraftsensor.
Inte lika mjuk i accelerationen som A2B kanske, men fortfarande flera steg framför vanliga elcyklar. En kul detalj med den är att man kan ansluta ett pulsband till eldriften. Genom att ställa in en maxpuls så kan man få cykeln att ge mer kraft när det börjar bli jobbigt. På så sätt kan man ställa in så att man aldrig blir svettig på vägen till jobbet – så fort pulsen går upp får man mer kraft i pedalerna. Det känns visserligen elakt mot pulsbandet att så att säga vända dess kraft emot det och ”anti-träna”, men rätt kreativt ändå. Nackdelen även här är priset. De är inte gratis om man säger.
Eftersom Christian är lite intresserad av att köpa lådcykel letade vi också efter sådana. Lådcyklar är också något som ökar, kanske inte enormt men en del. Men vi hittade bara en utställare, skånska Cargobikes.
Jeroen och låda
Vi testade standardmodellen ovan, en lätttrampad cykel, också den med elassist, som dock var lite svårtestad på den lilla cykelbanan som fanns där eftersom svängradien var så stor. Det är synd att inte fler märken var på plats, vi tror den svenska cykelpubliken är så ovan vid lastcyklar att branschen skulle vinna på att visa upp sig mer. Kanske dags att skapa en branschorganisation? Eller finns det?
För de mindre cyklisterna
En bra grej med mässan är att man kan testcykla nästan alla cyklar som ställs ut. Det gör man på den speciella testbanan, som vi upplevde var lite mindre än förra året. Banan kunde gärna ha varit större, stundtals var det löjligt trångt och eftersom det handlar om cykling, en aktivitet som kräver lite balans, så var det inte helt lätt. Så här såg det ut när vi testade en av de billigare (nåja) A2B-modellerna.
Sen är det inte en mässa utan att Christian kommer hem med någon form av lampa. Den här gången slog han till på en röd Fibre Flare. Hur snygg som helst. Så här ser det ut:
Vet inte riktigt hur personen i gorillakostym kommer in i bilden, men ni fattar.
Ser ni en cyklist som blinkar värre än en julgran i Stockholmstrafiken så är chansen stor att det är Christian…
